En förkortning av föredraget som är skriven av Otto Schulman och som han höll i släktmötet 1984. Förkortats av Tauno Schulman. Originalen finns i släktarkivet.

Lautsia (1) var ett kronan tillhörigt rusthåll med tvenne därtill anknutna augumentshemman, Njura i Sodiala by och Melkas i Kouvala by, båda i Hauho socken. Ägarna till Lautsia har varit kyrkorden Jacobus Mathei från 1671 till 1681, därefter löjtnant Collan från 1682 till 1704, hans syster Liisa Paavontytär till 1708, varefter egendomen innehavs av sekreteraren Gustaf Johan von Birkholtz från 1709 till 1725 för att 1726 övergå till löjtnanten Otto Christoffer Schulman. Härefter går Lautsia i arv inom vår släkt i 145 år till 11 januari 1871, då det till följd av major Carl Leonard Schulmans konkurs avyttras åt en affärsman Brander.

Schulmanska släkten hade inkommit till Finland från Baltikum efter 30-åriga krigets slut. Den 20 maj 1649 förlänade drottning Christina åt kornetten Otto Schulman d.ä. ödehemman i Onkamaa by i Veckelaks socken och Järvenkylä by i Vederlaks socken. Efter honom ägdes dem av kaptenen vid Östra-Viborgs infanteri Otto Schulman d.y. och sedan av hans son majoren vid Viborgs kavalleri Hinrich Johan Schulman.

Vid stora nordiska krigets utbrott år 1700 blev denna landsända svårt hotad och efter Viborgs fall år 1710 i grund härjad. Ryssarna utsträckte sedan sina härjningståg inåt landet, där de plundrade kyrkor och egendomar.  Hinrich Schulman stupade år 1713. Hans yngre son, Carl Fredrik, blev bortrövad av kosacker på en resa i Sysmä (2). Han var då bara 12 år gammal. Hans äldre bror. Otto Christoffer, ingick som 13 åring vid Nylands infanteri regemente.

Otto Christoffer (3) tog avsked från militären år 1726 med löjtnants grad, men flyttade inte tillbaka till det förstörda släktgodset i Järvenkylä, utan köpte Lautsia rusthåll i Hauho socken. Samma år gifte han sig på nytt, hans andra fru hette Margaretha Helena Sass. Hans första fru hade avlidit redan efter 3 års äktenskap.

Då Otto Christoffer blev ägare till Lautsia var egendomen förfallen till följd av fiendens mångåriga okupation och fick därför skattelättnader av Majestäten. Emellertid tycks det ha gått honom bra, ty redan 1734 kunde han inlösa Lautsia från kronorusthåll till skattehemman.

Man kan endast föreställa sig vilken uppståndelse det måste ha vållat familjen på Lautsia, då 3 av hans söner, Otto Reinhold, Carl Fredrik och Gustav Robert, rustades för deltagande i Pommerska kriget år 1761 på utländsk mark.

Otto Christoffer Schulman avled år 1771 och begrovs i den Schulmanska graven under kyrkogolvet i Hauho kyrka. Efter hans död tillföll Lautsia äldsta sonen, fänriken vid Tavastehusläns infanteri regemente Otto Reinhold Schulman. Han var född år 1726, ogift och avled år 1785 vid 59 års ålder på Lautsia.

Efter Otto Reinhold övergick Lautsia till yngre brodern, Carl Fredrik Schulman, född 1731. Han tjänade som löjtnant vid Nylands och Tavastehusläns dragoner. År 1778 tog han avsked ur militären med kaptens grad och flyttade till Lautsia. Han hade stor hjälp vid skötseln av egendomarna av sin hustru Ebba Christina Thilman. I följande arvskifte tillföll Lautsia till äldsta sonen , sedermera majoren vid Tavastehus regemente, Otto Wilhelm Schulman. Han flyttade dock inte genast dit, varför modern ännu länge ledde skötseln av egendomarna. Hon dog  vid den höga åldern 90 år 1823. Två gånger hade hon fått uppleva att sina båda söner utryckte i kriget, såväl 1788 och 1808.

Före sin avresa till fronten år 1808, hade Otto Wilhelm friat till sin utvalda Lovisa Wilhelmina Gardiemeister på Haukila i grannsocken Tyrväntö, varvid hon svarade: ”Om du återvänder, så finner du mig här”. Bröllopet firades på Haukila 1810. Genom detta giftermål tillfördes egendomskomplexet Furuholm och Rekola till Lautsia. Dessutom inlöste Otto Wilhelm det avgränsade Hakkola hemmanet till sig.

Major Otto Wilhelm Schulman avled 1830, 62 år gammal och begrovs invid Hauho kyrkan, där hans grav, omgärdad med ett järnstaket ännu finns. Ett praktfullt lärkträd pryder graven. Vid hans död var barnen ännu omyndiga. Makan övertog då skötseln over alla egendomarna, vilka yttermera utökades med Kombeli skattehemman i Matkantaka by år 1834.

Genom ett år 1850 förrättat arvsskifte tillföll Lautsia Otto Wilhelms nästäldsta son, sedermera majoren vid Tavastehus bataljon Carl Leonard Schulman (4). Under hans husbondetid utfördes många förbättringar och moderniseringar på jordbruket. Förutom andra nybyggnader ombyggdes karaktärshuset år 1858. Måhända var allt detta bindande av alltför stora kapital ett misstag, som gården vid den kända penningedepressionen i medlet av 1800-talet ej mäktade med.

Carl Leonard var gift med Lovisa Heliodora Forssman. De fick mellan 1855 och 1871 10 barn. Utom godsägare kvarstannade han vid militären som kompanichef för Hauho reservkompani av Tavastehus 6. indelta bataljon Det berättas, att bataljonens officerare ofta var inbjudna till glada jakter på Lautsia. Man jagade hare på holmarna i Ilmoilanselkä och t.o.m. varg någon gång.

Torp fanns det på Lautsia på 1800-talet 5 stycken. Gården omfattade allt som allt 627 tunnland (5), varav 453 skog. I tillägg omfattade Hakkola 253 tunnland, varav 220 skogsmark. Vanligen sköttes gården av en fogde, 4 drängar och 3 kvinnor förutom torparna. Arbetshästar fanns 6 jämte vagnhästar, mjölkande kor 35, 5 ungnöt och c. 50 får. På gården fanns både vattenkvarn vid Myllymäki och väderkvarn. Till vänster om inkörsallén stod tegelmagasinet. På den högra sidan fanns en lång rad med ekonomiebyggnader: 2 stall, 2 ladugårdar, vagnslider, 5 bodar, 5 lador och vid stranden badstuga och trädgårdsmästarbostad. Bakom karaktärshuset begynte trädgården på sluttningen mot sjön. Där fanns sedan gammalt humlegård, 120 äppelträd, 6 päronträd, körsbär och bärbuskar samt köksträdgård.

Bittert måste det ha varit för Carl Leonard Schulman och hans talrika familj, att till följd av ekonomiska svårigheter se sig tvungen att avyttra släktgården. År 1871 såldes alla egendomarna på offentlig auktion åt handlanden Oskar Edvard Brander. Lautsia såldes, så som det vanligen går vid konkursauktion, för underpris. Efter Brander innehades Lautsia 1879 – 1895 av jordbrukaren Kustaa Hovinkartano från Hauho, varefter det gick till hans svärson, löjtnanten Kalle Henrik Mäkinen, tills den på 1940-talet såldes till en politiskt betonad stiftelse ”Småbrukarförbundet” underlydande Sirola-institutet. Då hade det dock till följd av torparlagen och senare andra jordöverlåtelseskyldigheter betydligt minskats.

 

Förklaringar:

1. Namnet Lautsia torde komma från ”Lauttasija”. Det var fordom en lastningsplats, varifrån varor transportades över till Ilmoila by med flotte.
2. Carl Fredriks öde är inte känt. Däremot känt är, att dylika hårresande händelser inte var så sällsynta, utan förekom överallt där ryssarna gick. Barnen blev stundom marterade till döds, män och kvinnor släpades som slavar till Ryssland, där de såldes som livegna. Det heter också, att herrskapsgossar togs för att uppfostras till officerare.
3. Otto Christoffer Schulman är stamfader för alla de idag existerande 4 finska släktgrenarna bosatta i Finland och Sverige.
4. Äldre brodern Otto Edward hade avlidit 1832 under kriget i Polen.
5. 1 tunnland motsvarar ca 0,49 – 0,5 hektar.