Föredrag i släktmötet i Hiivola den 1.8.2010.

Släktarkivet

I släktmötet i fjol i Sjundby bildades en arkivgrupp, som skulle finna en bättre placering och användningsmöjligheter för släktarkivet, som har samlats av general Hugo Schulman och vår tidigare caput Otto Schulman. Arkivet var i 3 stora trälådor på Tötars vind. Efter Eriks död hade man ingen bättre uppfattning om arkivets innehåll. Arkivgruppen består av Carita, Fredrik, Jyrki och jag själv. Vi var eniga, att släktens egna möjligheter och kunskaper inte räcker till att ordna upp och förvara arkivet så att man har nytta av det.

Jag kontaktade riksarkivets avdelning för privata arkiv. Där var man genast intresserad om arkivet. Efter att ha fått Johans acceptans, flyttade vi arkivet i november och december till Riksarkivet. Där har man tömt lådorna och gjort en grov sortering av materialet. Eftersom släktföreningen inte har pengar för en snabb ordnande av arkivet, kommer Riksarkivet att göra det i deras egen takt, som beror på mängden av andra intagna privata arkiv och betalande kunder. Alla dokument kommer att förvaras i pärmar och de blir också antingen mikrofilmade eller digitaliserade.

Det betyder att släktmedlemmarna och forskarna kan studera arkivet efter 3-5 år efter inlämningen. Alla släktmedlemmar kommer att ha rätt att studera arkivet så fort det är uppordnat och har en innehållsförteckning. De tomma arkivlådorna finns nu i Tötar, Hiivola och Kouvola. Vapenstämplarna, som hör till vårt arkiv, har lånats till Riksarkivet för en heraldisk utställning. Där fanns både Schulmans och Bosins vapenstämpel och en bokstavsstämpel med bokstäverna WEAB, som kommer ifrån Wiktor Erik Amadeus Bosins initialer.

 

Holger databaset

Släktnämnden beslöt för 2,5 år sedan, att information om vår släkt och släktmedlemmar skall lagras också i elektronisk form. Efter provning av flere alternativ, svenska programmet ”Holger” köptes. I dag har jag i databasen totalt 1294 namn, av vilka 638 är män och 656 kvinnor. 239 personer är födda namnet Schulman, 282 med namnet von Schulmann och 6 med namnet Koulumies. De övriga personerna har antingen gift sig till släkten, eller är barn till kvinnor som har gift sig till andra släkter. I tillägg har jag tagit med också föräldrar till ingifta personer, i några fall till och med i flere generationer.

Av de 1294 personer, som nu finns i databasen, har 938 gift sig, av dem är 458 män och 490 är kvinnor, detta betyder att 346 personer, 27 %, har inte gift sig. En orsak till de här siffrorna är stor dödlighet av barn ännu på 1800-talet, utan att tala om tidigare århundraden. Det var vanligt, att alla barn inte klarade sig till vuxen ålder. Medellivslängden för män i databasen är 53,7 år och för kvinnor 55,1 år.

Yrkesval har varit en självklar sak för en stor del av pojkar ända till början av 1900-talet. Nästan alla har valt militärbanan. Föräldrarna sände sina pojkar till armén till och med i 13 års ålder. De fick där både militär skolning och allmän utbildning. Märkvärdigt är att av alla de 638 män, som finns i vår databas, har 24 män nått generals grad, 33 män överstens grad och 22  majors grad.  Under svenska tiden har våra släktmedlemmar deltagit praktiskt taget i alla de krig, var Sverige var inblandad. Under 1800-talet krigade man också i ryska armén. Många är de som har stupat på krigsfält.

Som utgångsdata för uppgifter i databasen har jag använt förstås Släktkrönikan, som trycktes 1938 och ger oss mycket information om släktmedlemmar från 1495 till ungefär 1930. Adelskalendern har använts för perioden 1930 – 2007. Kanadensaren Bernard von Schulmann har hjälpt mig med uppgifter om den baltiska grenens läge efter andra världskriget. Idag hittar man information om gamla släkter i internet, såsom släktforskningar, levnadsteckningar, meritlistor och kyrkoböcker. Närmast har jag hittills koncentrerat mig med personer som är födda före 1930-talet, men namn och födelsetid finns ända till Juhana Schulmans dotter, som föddes i april i år.

Personformulär, som vi har på vår hemsida, har inte gett önskat resultat. Bara några få har skrivit om sig själv. Men nu kommer det så mycket skräp till den adressen, att vi troligen måste stänga det.

 

Släktskapet mellan släktgrenarna Schulman och von Schulmann

Vi känner 17 generationer i vår släkt. Heinrich Scholman, som fick godset Thomel på Ösel år 1495 av Tyska Orden, bildar den första generationen. Hans son hette Tönnes d.ä. och sonson Tönnes d.y., som hade 3 söner. Den äldsta, Heinrich, som i sin tur ärvde familjegodset Thomel, avrättades i Köpenhamn 1613. De 2 övriga, Otto och Ruprecht, flyttade till Estland. Otto, som var den första mannen med det här i släkten bekanta förnamnet, bodde på godset Meidel, som han hade fått efter sin svärfader. Han hade 4 söner, Tönnes, Johan, Otto och Heinrich, som föddes i slutet av 1500-talet. De tillhör alltså generationen 5.

Otto bodde i Estland på sina gods, som han hade erhållit genom sitt giftermål. Dessutom fick han av kronan 2 jordegendomar från sydöstra Finland. Han är stamfader för den finska släktgrenen, som använder namnet Schulman. Hans son, som också hette Otto, är den första i släkten, som bodde i Finland på de gårdar, som han ärvde av sin far.  Heinrich, som hade 11 barn, bodde i Maria Magdalena socken. Han är stamfader för den baltiska grenen, som bodde i Estland och Livland och använder namnet von Schulmann. Detta hände alltså 400 år och 10 generationer sedan, min dotter Laura representerar generationen nr. 15.

På 1700-talet var Otto Christoffer Schulman i Lautsia den enda personen i liv av den finska släktgrenen.  Kosackerna hade ju rövat hans enda bror till Ryssland, vart han försvann. Men idag har vi över 80 medlemmar i liv, som är födda med namnet Schulman. Den baltiska grenen däremot växte ända till år 1940 och var då betydligt större än den finska grenen.

Sedan började det andra världskriget. Hitler och Stalin beslöt att flytta alla gamla tyska släkter från Baltikum till Polen. En del fortsatte därifrån till Tyskland. Män i passande ålder togs till krigstjänst. Många är de som stupade eller försvann på krigsfält. De, som ännu var kvar i Baltikum under ryssarnas ockupation, fängslades och transporterades till Sibiriens många tvångsarbeteläger. De flesta kom aldrig tillbaka.

Ni, som var med på Ösel resan 1995, kommer ihåg Sabine von Schulmann. I januari 1945 ryssarna fängslade henne, hennes far August Detlev von Schulmann, mor och farmor i Tallin. Sabine var då 18 år gammal. De packades i godsvagnar och transporterades till Ryssland. Någonstans på vägen togs alla män mellan 17 och 70 år ut från tåget och avrättades. Där dog också Sabines far. Då resan fortsattes, avled också farmodern. Den långa resan avslutade på ett tvångsarbeteläger i Kazakstan. Allt det här var för mycket för modern. Hon avled snart efteråt. Sabine var i tvångsarbete i 12 år.

Omständigheterna i Ryssland ändrades efter Stalins död och hon hittades med hjälp av Röda Korset. Man fick henne ut år 1957 med förfalskade identitetsbevis, som bekräftade, att hon var född i München, inte Tallin. Hon lever ännu och bor utanför Frankfurt. Hennes äldsta bror, Bernhard, som var stridsflygare i tyska armén, blev under kriget nedskjuten i en luftstrid ovanför Sicilien. den andra brodern, Axel, överlevde kriget i tyska luftstridskrafter som bombplans navigerare och krigsfångenskapet, vart han hamnade år 1944. Han flyttade efter kriget till Canada och avled där år 2006. Benard von Schulmann är hans son.

Som ett annat exempel kan nämnas Otto von Schulmanns familj, som bodde före kriget i Tallinn. Han föddes där år 1888 som rysk medborgare, Estland var då inte självständig. Modern, Isabella von Hoyningen-Huene, mördades i Wien år 1945, då ryssarna ockuperade staden. Familjens båda söner tvångsinkallades till tyska armén, den ena stupade på västfronten och den andra försvann på östfronten. Otto klarade sig till Finland med förfalskade identitetspapper som tysk medborgare och levde här resten av sitt liv, trots att den ryska övervakningskomissionen med hjälp av den statliga polisen letade här efter folk, som var födda i Estland eller Ryssland och sände dem till Ryssland. Otto von Schulmann donerade pengarna för minnesfond, som utdelar studiestipendium för våra släktmedlemmar.

Exakt hur många personer av den baltiska släktgrenen klarade sig i liv under kriget och hur många de är idag, vet jag ännu inte, men arbetet fortsätter igen på vintern.

Till slut vill jag tacka värdfolket för möjligheten att få besöka huset, var jag har bott mina första 5 år.

Tauno Schulman

Föredrag: Släktmötet i Hiivola 2010